hjärtevrån

Att var gång våra blickar möttes stannade världen till jag höll fast blicken du höll fast blicken

det blev vår lek

varje luchrast ville jag leka vår lek, ibland var du inte där ibland var jag inte där.

teardrops falling down from my heart
its been too many nights that we've been apart

is cristal clear

hej

jag känner mig alltid lite lustig och illamående i kroppen när något nytt ska hända.
inte alltid men oftast. Bara för att det känns inom mig att något nytt ska hända och jag måste släppa taget om det som är och varit. Min kropp och själ har lite problem med det.  Jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Men det känns konstigt och jag vill helst inte ha det så. Allt känns som en tråkig söndag fast att det är lördag eller måndag.
Som idag. jag vill bara sitta i fula kläder framför datorn och inte röra på mig. som igår jag kan knappt somna och när jag vaknar upp ilar det i mina knän. som om jag är nervös i mina knän och det är omöjligt att få bort den krypande känslan.
min själ är rädd och orolig. & jag hatar när den är det. När jag är det. För det är så jävla onödigt. men man kan inte alltid må som bäst, nej. Fast idag längtar jag till sådana tider då söndagar känns som en underbar onsdag eller fredag, när söndagar känns som de finaste dagarna och inte de värsta. En hel del förändringar sker nu och det kommer det alltid att göra. I slutänden handlar det nog om att vara stark nog att kunna kontrollera sin känslor och tankar.
Fast å andra sidan, visst måste man må dåligt för att kunna må bra.

yuck vad äckligt klyshigt det lät.